Grundprinciper i virvelströmsprovning har varit känt i mer än 100 år, men det är först efter andra världskriget som den elektroniska utvecklingen gjort metoden användbar inom industrin. Virvelström används i hög utsträckning vid ytsprickprovning av maskinbearbetade delar, rör, stång, band och plattor. Tekniken är även lämplig för materialsortering.
Metoden kan användas för tjockleksmätning av metaller och tex icke-ledande skikt som färg. Vid tjockleksmätning av rör och metallband i produktionsfasen används ofta helautomatisk utrustning. Sådan utrustning har mycket hög noggrannhet (0,005 mm) och utnyttjas vid hög hastighet. För tillståndskontroll av rör i värmeväxlare, är virvelström den ledande provningsmetoden.
En positiv egenskap hos ET är att den kan påvisa ”fel” som är täckta av färg eller annan beläggning. Detta medför att metoden används för tillståndskontroll av svetsade konstruktioner både till lands men även off-shore. Virvelströmmarna har ett visst inträngningsdjup i metaller (0,5 till 10 mm), som varierar med materialegenskaperna och typ av utrustning, vilket medför att ”fel” även under ytan kan påvisas.
En annan av metodens fördelar är att resultatet kan registreras på data. Detta används bl. a inom flygindustrin, som har höga krav på spårbarhet av provningsresultaten.